måndag 9 januari 2012

Detaljer & tankar

Visst är det dekorativt att låta kokböckerna stå framme. Slitna, välanvända kokböcker !! Ger mer liv åt köket & praktiskt tillgänglig.


Att gå & prata med någon. Någon utomstående. En lyssnare & tipsjägare. Innan jag gjorde det kändes det som ett nedslag. Alltså en stämpel på att jag var knäpp. Ibland när jag ska dit & prata med lyssnaren så får jag en kall känsla i kroppen. Som säger till mig att..nääää...är det verkligen sant!! När jag sen kliver in i rummet & ser henne. Så blir jag alldeles varm. Jag ler på ett så där generande sätt liksom. När jag satt mig ner är jag nöjd. För jag vet att det är så skönt. Nu känner jag att detta skulle nog vi alla behövt. Med eller utan problem. Vi alla har ju känslor. Känslor för olika saker. Och vissa känslor måste bara få komma ut. Hur de än är!! Det här är jag & jag behöver en lyssnare & tipsjägare för att överleva detta. Och ja det känns bra!!

2 kommentarer:

  1. Ja, det är jättefin att ha kokböckerna framme, det tycker jag också, framförallt om de ser använda ut! Och ja, jag tror också att alla skulle behöva ha någon som verkligen lyssnar.

    Ha en bra dag/Jenny

    SvaraRadera
  2. åh så bra malin.
    nä men du är inte en knäppis. i så fall är jag ännu knäppare som har gått till flera stycken lyssnare :).
    det e mkt bra, som du säger.
    men jag har aldrig hittat en som passat mig riktigt.
    svårt det där.
    kämpa på bara o ler du när du träffar henne så har du nog hittat rätt.
    kram/jennifer

    SvaraRadera