tisdag 10 april 2012

Nostalgi...syskon...

Satt för en tid sen och tittade igenom gamla foton.
Ville visa er.
 Här har min älskade man klätt upp storasyster och lillasyster inför hämtningen av Lilleman & mamma.
 Jag blir alldeles varm och fnissig i kroppen.
Han gjorde de så fina...just för det var en speciell dag.
Förväntansfulla, lite små glada & halv buttra...
Barnen hade inte fått träffa lilleman mer än en gång. Och en väldigt snabb visit bara.
Då de kom var jag himmelens trött och ville bara att de skulle gå igen. Ja så grymt.
Tur var det egentligen. Nu när jag tänker efter.
 För ca:1h efter hände något riktigt dramatiskt.




Nu skulle man kunna berätta en hel historia. Om vad som hände.
Men jag tar den kort. Han slutade andas. Blev stel som en pinne, armar och ben stod rätt upp. Och munnen full med skum. Tog tag i han...alldeles blå.
Och på egenvården finns inga barnmorskor. Där ligger man ensam.
 Man hade ett nummer som man skulle ringa för att få tag i dom .
Tror ni att jag såg något, inte sån här grej händer....nope. Dimma!!
Ja jag hade kunnat mala på. Men hur som helst. Långt om länge. Känndes det som.
Kom två sköterskor tog han från mina armar. Efter 10 minuters kämpande börja han andas igen.
Där i från åkte vi upp på neo och han blev uppkopplad på maskiner.
Därför valde vi att tjejerna inte behövde se han så och om jag inte minns fel ville de inte att syskon skulle komma in pga infektions risker osv

Men det var inte riktigt detta jag ville prata om idag. Ibland bara flyter inlägget på.
Man har en tanke med det och det blir något helt annat.

Det är så att jag har en del av mina vänner som går i väntas tider och några bloggare.
Och jag ryker med i spänningen. Det nästa känns som jag själv väntar barn.
 Det är fantastiskt. Härligt...inte att ryka med...utan att de väntar barn så klart:)  
Det finns många tankarna kring syskon och dess alla känslor.
Och hur ska jag kunna älska detta barn lika mycket som jag älskar han/hon.
 Hur ska jag kunna räcka till. Rättvisan. osv,,Hur kommer barnen reagera?
Hur reagerade mina barn? Jag tror det alltid finns en reaktion. Det är ju bra tycker jag.
Det viktigaste tycker jag att vi tillåter reaktionen.
Storasyster hon ville dock bli stor direkt. Hjälpte till massor. Men ändå ville hon vara liten.
Nappen fick hon behålla ett tag till....Och drack välling lite längre.
Och när lilleman kom, ville lillasyster ha napp igen. Fast att hon inte gillade den.
Hon hade den oftast i handen.
 Jag tror att man ska tillåta barnen få reagera på sitt eget vis.
Och jag hatar uttrycket:
 " Amen...du som är stor nu. Du ska väl inte stå här och skrika som en bebis"
Eller: "Visa nu för lillasyster att du är stor"
Inte ner värderande utan uppmuntrande.
Och inte lyssna så mycket på andra som tycker att du gör fel. Eller är för lat för att ta konflikten med det "stora" barnet....Alla ska lägga sig i. Man ber väl om tips/hjälp om man vill ha dom tror jag!!
Ingen mer än du vet vad som är rätt för just er familj.

Oj som jag babblar. Detta hade kunnat blivit två inlägg...
Nu ska jag sluta trötta ut er.
Må väl alla goa....

5 kommentarer:

  1. Ja men skämtar du att han var kåt eller? stackarn spydde 8 gånger. var helt slut - och det ända han fick var en liten nosning på Dias. Hahaha. Igor är verkligen könsmogen deluxe han med. Det är liiiite smått jobbigt måste jag medge att gå ut på promenaderna när det ända han vill är att släpa läpparna i backen och "skaka haka". Förstår du vad jag menar? pussokram

    SvaraRadera
  2. Men Malin så hemskt! Vilken tur det gick bra!
    Du har ändrat! Fint!
    Hoppas det blir bättre för dig snart och du, jag ska låta dig vinna nu ;)
    Krams

    SvaraRadera
  3. Oj, jag råkade logga in som Ofelia...haha! Ja du vet att det är jag ju!

    SvaraRadera
  4. Linus-Linus2012-04-10 23:34

    <3 usch jag minns! Rysning.... Älskade lilla M & E så små och goe K! Bagarfru malinsson bakar så fina sockerbullar ;)

    SvaraRadera
  5. Skönt att det gick bra med lilleman till slut! MEn fy vilken känsla det måste ha varit o känna sig så maktlös.

    SvaraRadera