Nu känns den nära....

.....och inte så långt bort längre.

Känns som den står bakom huset och lurar.

Stretchar inför världens match.....

Kanske den vill överträffa sig själv år efter år....

Men just nu ger den mig förhoppningar,

 en smutta glädje och snart kanske den till och med ger mig mer kraft.

Så att jag kan stå stadigt på båda benen igen....och le med hela mitt hjärtat.

......våren jag öppnar mina armar.....så sommaren kan känna sig välkommen

Önskar er alla en fin dag......

kRaMaR