Tiden står inte still ....

…. trots att de känns så lite just nu.

Det känns som januari har varit den längsta månaden i detta liv.

Innan jul fanns en oro i min kropp. 

Då december startade med att min dotter insjuknade plötsligt.

Inlagd på ett fantastiskt sjukhus och personal.

 Men med många frågor och tankar som aldrig blev besvarade.

Sen dess har livet liksom varit märkligt och med en oron som grott i mig.

Ni vet som mammor har...

I slutet av december gjordes en röntgen.

I torsdags var vi hos neurologen  och

inom en månad kommer hon att utredas för MS.

Ljuset i tunneln är väldigt mörk i mitt huvud
- men än är det inte sagt att det är så.
Vi försöker tänka positiva tankar och låter varje dag vara som vanligt.
Det är mist lika viktigt.

Så om tiden står still.. så ja eller möjligtvis känns det som så.

Glöm inte:

Ta hand om varandra,

tänk till innan handling

döm INTE

beröm 

Skratta mycket

krama om lite extra

ta vara på stunden

Säg hej till en främling

Och

glöm för bövelen inte att lev NU

Puss